En tjockis bekännelse

0kommentarer

Jaha. Tokdeprimerad(idag och hela den här veckan som gott). Å vad gör en tjockis då? Jo, äter. Idag har jag bakat en kladdkaka. Den doftar ljuvligt och jag har smakat en bit som var ca 1x1 centimeter. I kylen står en skål med färdigvispad grädde och väntar. Kaffet är upphällt i koppen och jag väntar på att kladdkakan ska svalna tillräckligt för att grädden inte ska smälta av värmen.

Just nu bryr jag mig inte det minsta om jag går upp 1 kilo eller 10. Det känns som om livet är emot mig precis just nu. Inte bara på ett plan utan alla plan. Mina drömmar går i kras en efter en och just nu kan jag inte göra så mycket åt det. Så då tar jag min tillflykt till det jag känner till och har en vän för stunden i - bakverk. Jag har inte ätit middag idag eller lunch så det finns plats att trycka i kladdkaka i magen. Sen efteråt när jag har gjort det önskar jag ibland att jag skulle ha styrkan att sätta fingrarna i halsen och få ut allt som jag har ätit. För just för stunden ger kladdkakan mig en känsla av tillfredsställelese men efter ett tag ångest. Ångest som gör att jag kommer må ännu sämre än innan.

Jag har inte styrkan att göra som så många andra -  att stoppa fingrarna i halsen. Tänk om jag bara kunde göra det vad enkelt allt skulle vara då...ingen påverkan på fettet i kroppen trots att jag skulle kunna hetsäta och få bort den ångesten som utlöser de tankar jag har precis just nu. Fan vad jag mår pissigt just nu. Hoppas det går över snart för jag vägrar må så här länge till....

Kommentera

Publiceras ej